Många boråsare hade sökt sig ut till Ryda och den nybyggda hallen på fredagskvällen för att se Elfsborgs femte träningsmatch för året. Under försäsongen har laget tidigare slagit Häcken hemma i Borås innan man tog emot tre amerikanska lag under träningslägret i Bradenton, Florida. Resultat och spel har så långt sett bra ut och publiken i Rydahallen fick se mer av den varan under kvällen och kunde sedan skynda hem med breda leenden till kvällens avsnitt av på spåret.
Tim Rönning fick förtroendet att vakta målet under hela matchen, ny match väntar hemma mot Odd Grenland på tisdag och då är det möjligt att det blir Dyngelands tur. I backlinjen startade givna Joseph Okumu och Frederik Holst tillsammans med Gustav Henriksson och Rami Kaib, två spelare som verkligen vill visa att dom är i startelvan för att stanna. På mittfältet hittade vi lagkapten Sivert Nilsen tillsammans med Robert Gojani och Simon Olsson. Trion längst fram bestod av Rasmus Alm, Marokhy Ndione och glödhete Jesper Karlsson.
Som väntat satte Elfsborg hög press direkt från start. De unga motståndarna hanterade det bra och lyckades komma förbi flera gånger och attackera mot den ensamma gulsvarta backlinjen. Väl där hade man svårt att vara kreativ och beslutsamma elfsborgare såg till att Helsingborg aldrig fick en riktigt het målchans under hela matchen.
Offensiven handlade som vanligt mycket om Jesper Karlsson. Tillsammans med Rami Kaib som gång på gång kom på löpningar på utsidan fick inte Helsingborgs backlinje en lugn stund. När dom väl trodde att dom fick det bytte Elfsborg enkelt kant och Rasmus Alm och Frederik Holst visade där att dom ville ta upp kampen om att vara Elfsborgs främsta duo under kvällen. Det blev just Rasmus Alm som gjorde matchens första mål. Efter att Elfsborg börjat få ordning på presspelet fick man en hörna som Marokhy Ndione stötte mot stolproten, i sann Sjöhage-anda höll sig Landskrona-sonen framme och 1-0 var ett faktum. Bara några minuter senare gav Elfsborgs höga press nytt resultat. Ndione satte press på en ensam back som missade sin mottagning och Jesper Karlsson fick chansen att lägga bollen över en överrumplad Lindegaard i Helsingborgs mål. En Karlsson i toppform missar aldrig och Elfsborg hade 2-0 innan första halvtimman var spelad.
Resten av första halvlek kontrollerade Elfsborg tillställningen helt. Man höll ihop laget och lät inte Helsingborg spela in sig emellan lagdelarna likt de första tjugo minuterna. Gojani och Nilsen vann effektivt boll på mitten och gav Olsson gott om tid att fördela den vidare mot fria ytor. Elfsborgs aggressivitet gjorde att bollen oftast återerövrades snabbt och med lite bättre skärpa hade man kunnat få in fler bollar i första halvlek.
Den andra halvleken fortsatte i samma spår. Helsingborg hade svårt att hitta medspelare med passningar och bollinnehavet var allt som oftast gulsvart. När spelet mattades av efter dryga timmen gjorde båda lagen en mängd byten och tempot höjdes på nytt. Hos Elfsborg blev bara målvakten och ytterbackarna kvar på planen. Samuel Holmén drog på sig kaptensbindeln och fick b.la sällskap av en pigg Rasmus Rosenqvist och en lurig Alexander Bernhardsson. 3-0 kom nästan direkt efter kavalkaden av byten. Efter att nyss nämnde Bernhardsson sprungit åttor kring försvaret fick Per Frick en jättechans med pannan där Kalle Joelsson stod för en kanonräddning. Den efterföljande hörnan kunde dock inte Joelsson göra något åt då Leo Väisänen fick stå helt ensam och pricknicka in 3-0. Alexander Bernhardssons inhopp kröntes sedan när han fick göra 4-0. Samuel Holmén slog en läcker passning över backlinjen och trotts att Bernhardsson såg att vara tvåa på bollen fick han fram en lång fot och kunde gå förbi målvakten och lägga bollen i öppet mål. En utklassning var avklarad.
Det är alltid svårt att veta vilka växlar man ska dra av en träningsmatch som spelas i hallen där Elfsborg håller till varje dag. Hos Helsingborg fanns det mycket positivt i inledningen men efter att man gett bort 2-0 sjönk moralen. Elfsborg var hungriga. Precis som i tidigare matcher satte man rejäl press och stod högt på motståndarna. Aggressiviteten, löpstyrkan och viljan fanns där från start och när väl man hittat sina positioner var Helsingborg retfullt enkelt att besegra. Att Sivert Heltne Nilsen är viktigaste spelaren hos oss råder inga tvivel om. Med bindeln på armen styr han sina medspelare till bollvinster och man kan inte annat än lyfta på hatten åt att vi lyckades få honom till oss med en minuts marginal till transferfönstrets stängning i somras. Jesper Karlsson ska som alltid ha ett omnämnande. Han lyser av självförtroende och leker boll som om han stod hemma på garageuppfarten i Falkenberg. Med den ständigt pigge Rami Kaib bakom sig lär högerbackarna i allsvenskan få svettas som aldrig förr. Vem som är förstavalet som vänsterback just nu känns helt öppet, oavsett om det blir Simon Strand eller Rami Kaib kan vi känna oss trygga. En annan insats som bådar gott var Alexander Bernhardssons. Även om han bara fick spela tjugo minuter lyckades han sätta avtryck med att ständigt gå i djupled och på något sätt alltid få med sig bollen med hjälp av sina extremt långa ben. Alm eller Bernhardsson? Det spelar ingen roll, stora plus till båda.
Elfsborg ser utan tvekan ut att vara redo för allvar. Nu väntar en ny träningsmatch redan på tisdag och efter det kliver man in i svenska cupen då Brage står för motståndet. Konkurrens finns på varje position, vem ska stå i mål? Vem ska spela vänsterback? Vem mer än Karlsson får starta som ytter? Egentligen spelar det ingen roll. Laget är samspelt och redo. Nu kör vi.
Håller på IF Elfsborg. Gillar VM-krönikor.