Sverige tog sig till kvartsfinal i årets VM. Hela Sverige dansade i takt till Viktor Claesson som dribblade bort motståndarbackar med världens längsta tå. VM-febern har varit påtaglig och många har pratat fotboll runt om i vårt avlånga land. En utdömd grupp lyckades imponerande få ihop ett kollektiv på 23 spelare plus ledare att överprestera flera gånger om. Det var 23 spelare som har kämpat i många år för att ta plats i detta världsmästerskap. Många har varit med på resan, en resa där inte alla fick plats.
Sjöhage – Den tredje anfallaren i Sveriges anfallstrio
– Ja, det stämmer att jag har spelat landslagsfotboll med Toivonen, Berg och Granqvist, berättar Joakim Sjöhage när jag får tag i honom.
2005 slog Joakim igenom i Elfsborg med kanske 2000-talets största genombrott för vårt gulsvarta lag. Borås Arena stod som ny färdig arena och Lasse Nilsson hade lämnat för spel i Heerenveen tidigare under vintern. Sjöhage som hade fått några få minuters inhopp mot IFK Göteborg under 2004 fick flera chanser och tog vara på sina chanser. Sjöhages snabbhet var utöver det vanliga. Det var ofta det gick ett sus på Borås Arena när Sjöhage fick ett kontringsläge. Något som framförallt Malmö FFs Olof Persson fick känna på när han bliv uppfintad på Systembolagets tak bakom Ålgårdsläktaren.
– Finten på Olof försvinner aldrig. Folk kommer fortfarande fram och vill prata om den. Det är helt otroligt då det är 13 år sedan jag gjorde den där finten. Speeden var ju mitt signum och jag kände att jag kunde springa ifrån alla. Samspelet mellan Hasse och mig var fantastiskt bra, berättar Sjöhage när åren 2005 till 2006 kommer på tal.
– På försäsongen 2005 mötte vi MFF i Tipshallen och jag gjorde en bra match som gjorde att Allsvenskan inte kändes långt borta. Jag gjorde min debut borta mot Häcken i omgång 6 där jag spelade fram till ett mål och hade ett bra läge i slutminuterna. Mitt första mål kom mot Gefle under sommaren, och sedan blev det även mål mot MFF och Assyriska. Efter de där matcherna värvades Matte Svensson in och Haglund valde att satsa på två targetanfallare i Matte och Hasse. Jag tror inte många andra tränare hade tagit det valet. För jag hade ju gjort mål i tre raka matcher.
Redan tre år innan genombrottsåret hade Joakim debuterat i en annan gul dress, nämligen Sveriges. P86-lagets första landskamp spelades mot Norge och Joakim Sjöhage tillhörde då Dalsjöfors. Lagkompisarna hette då Labinot Harbuzi, Martin Bengtsson och Oskar Rönningberg. Matchen slutade 3-3 och Sjöhage gjorde ett av målen. Få spelare i det laget hade sen svårt att etablera sig på särskilt hög nivå, men Sjöhage var en som lyckades.
– Elfsborg blev först intresserade av mig när jag var på elitpojklägret i Halmstad. Jag tränade även med Ajax och MFF innan jag bestämde mig för Elfsborg. Även IFK Norrköping var intresserade, berättar Joakim.
– Det är oerhört små marginaler för att lyckas. Den största talangen på den tiden hette Måns Sörensson och han gjorde mål i alla landslagen, men fick sen aldrig spela i Allsvenskan.
Det blev en del ungdomslandskamper för Sjöhage genom åren och det tidiga genombrottet i IF Elfsborg gjorde att han också fick chansen i U21-landslaget tidigt. Genom åren fick han spela med Andreas Granqvist, Ola Toivonen, Mikael Lustig, Sebastian Larsson och Marcus Berg i ungdomslandslagen. Det pratas ofta om hur mycket Ola Toivonen och Marcus Berg har spelat ihop, men i P86 sista ungdomslandskamp startade de ihop med Sjöhage på topp. Det var också Sjöhage som debuterade först i U21-landslaget av den trion. Ett U21-landslag där Andreas Granqvist ofta var kapten.
– I U21-landslaget spelade jag med Berg, Toivonen, Granqvist, Lustig och Larsson. I anfallet tampades jag med främst Berg, Toivonen och Goitom. Jag kände att jag låg före de andra, så visst kan det kännas lite bittert idag. Med lite flyt hade jag kunnat spela VM idag. Men jag är ändå väldigt stolt över min karriär.
Under sina åtta säsonger i IF Elfsborg blev det 78 allsvenska matcher där han mäktade med att göra 12 mål. Ett av målen såg till så vi vann SM-guld för första gången på 45 år. Sjöhage kommer förevigt bli ihågkommen i Borås för det där målet. Målet har också lett till en viss komisk diskussion huruvida han snodde målet ifrån Matte Svensson eller ej.
– Guldmålet var självklart pricken över i:et under åren i Elfsborg. Mål är ju mål och som målskytt väntar man inte på att bollen ska rulla in i mål. Jag tror inte Cavani hade låtit bollen rulla in och helt ärligt har man inte mycket tid på sig. Jag hade en försvarare i ryggen och utan min touch hade det kanske inte blivit något SM-guld, berättar Joakim när målet kommer på tal.
Men det blev också en del tuff konkurrens som gjorde att han fick leta sig vidare i karriären. Bara under 2005-2007 värvades Daniel Mobaeck, Mathias Svensson, James Keene och Fredrik Berglund in som anfallare.
– Värvningen av James Keene blev väldigt tung, en prestigevärvning av samma spelartyp som mig. Jag låg då före Toivonen och Berg i U21-landslaget, så det blev ett väldigt hårt slag för mig. Även här tror jag många andra tränare hade valt att satsa på mig som redan fanns i truppen. Men jag är väldigt stolt över min tid i Elfsborg och jag ville egentligen stanna längre.
Flyttlasset gick vidare till Brann, Trelleborg, Varberg och Tvååker. Karriären tog inte den fart många trodde eller hoppades på. I slutändan satte även skador stopp. Vi fick se honom på ett kort återseende 2008, men annars är det mest hans mål på Borås Arena för Trelleborg 2010 som vi minns. 2016 avrundade Sjöhage karriären i Tvååker, mycket pga skador.
– Egentligen kom jag till Trelleborg lite i fel tid, för även fast man tänkte spela mig så kom Fredrik Jensen ifrån ingenstans och var fruktansvärt bra. Jag gjorde 8 mål på 40 matcher, där jag bl.a gjorde mål i slutminuterna mot Blåvitt vilket gjorde att vi slutade på femte plats 2010. Mitt facit i Varberg var väl ungefär liknande och då valde jag att trappa ned i Tvååker.
– I Tvååker fann jag glädjen till fotbollen igen. Jag gjorde 50 mål på 52 matcher i division 2, och var starkt bidragande till att vi tog oss upp i division 1. I min första match i division ett gjorde jag mål efter 15 minuter ch blev sedan nedsparkad så jag fick sy 14 stygn. När jag kom tillbaka bröt jag foten dagen innan min tilltänkta comeback mot Utsikten. Fotskadan höll mig borta till slutet av säsongen, där jag gjorde mål på första touchen men sedan direkt drog sönder ett ledband. Jag spelade väl typ 100 minuter det året och lyckades göra två mål och bränna en straff.
Joakim Sjöhages otur gjorde att hans karriär gick åt ett annat håll än sina gamla lagkompisar Berg, Toivonen och Granqvist. Men vi är många som kommer att minnas den vindsnabbe anfallaren ifrån Målsryd. Antagligen kommer många gulsvarta supportrar prata mytomspunnet om denna guldhjälte.
– Jag bor i Varberg sedan sju år tillbaka. Efter det sista året i Tvååker höll jag upp i två år. Inför den här säsongen har jag dock gjort comeback i Träslövsläge IF i division 5. Jag tränar två gånger i månaden och spelar match när jag kan. Egentligen spelar jag helst tennis.
– Jag vet att jag kommer bli ihågkommen av många Elfsborgare. Jag själv minns ju Christer Mattiasson, Moses Nsubuga och Mats Rotting, så det är skoj att bli ihågkommen av andra.
Joakim Sjöhages landskamper: U17: 5 matcher och 2 mål U19: 5 matcher och 1 mål U21: 5 matcher och 0 mål Joakim Sjöhages klubblag: Ungdomslag: Målsryds IF och Dalsjöfors GoIF 2003-2007: IF Elfsborg 2007-2008: SK Brann, Norge 2008-2008: IF Elfsborg 2009-2011: Trelleborgs FF 2012-2013: Varbergs Bois 2013-2016: Tvååkers IF 2018-nuvarande: Träslövsläges IF
En resa ifrån SK Winno till Bagdad
Arjan Mostafa gjorde inte en enda allsvensk match för IF Elfsborg, men hans år i vår allsvenska trupp satte stora avtryck pga ett konstigt landslagsuppdrag för Irak. När jag kontaktar Arjan firar han sommaruppehåll med sitt Kinna IF med en fjärdeplats i BT-fyran. Sista två matcherna innan sommaruppehållet gick verkligen i dur och moll. Först en 9-0- seger hemma mot Brämhult och sen en sur 1-2-förlust hemma mot Gällstad. Istället för fotbollssatsning på elitnivå så satsar nu Arjan på sina studier.
– Det går bra, vi ligger på en fjärdeplats efter en trög start. Träningbelastningen, miljön och människorna runt föreningen passar mig bra. Jag trivs med tillvaron.
– Nu har det gått tre år sedan jag tog beslutet att trappa ned, och än så länge är jag fri ifrån ångest. Jag har fått ta del av en del fantastiska personer och stunder, vilket jag inte hade gjort om jag fortsatt spela på elitnivå. Jag har pluggat fyra terminer och livet som student är roligt och utvecklande.
De senaste säsongerna har lagkompisarna hetat Mathias Strinäs och Fredrik Ekwall, men Arjan har tidigare spelat med spelare som Marcus Rohdén och Viktor Claesson i Elfsborg samt Ludwig Augustinsson i P94-landslaget. Arjan har också haft Peter Wettergren som tränare. Han hann med tre ungdomslandskamper för Sverige i P94-landslaget där han också mäktade med att göra ett mål mot Finland under 2013.
– Att få se ett VM med gamla lagkompisar och tränare var helt magiskt. Det har varit surrealistiskt.
– Jag tillhör också samma kull som Victor Nilsson-Lindelöf och Emil Krafth. Vi har inga landskamper ihop, men vi har varit på flera läger ihop. De där landskamperna var en mäktig upplevelse då, men inget jag reflekterar över så mycket idag.
Det blev inga fler landskamper för Sverige och i Elfsborgs a-trupp gick det rätt så tungt för Arjan som bara fick tre matcher på bänken utan något inhopp. Arjan kan dock stoltsera med en a-landskamp för Irak och ett äventyr få fotbollsspelare får vara med om. Inför OS i Rio 2016 skulle Irak delta med sitt U23-landslag och en av de tilltänkta spelarna var Arjan Mostafa. Han åkte ned till Irak och ansågs vara en storstjärna där han bland annat fick delta i irakiska Nyhetsmorgon. När Arjan åkte ned för att spela med U23-laget blev det en del strul med passet. Det gjorde att Arjan istället fick spela med a-landslaget, då deras pågående läger passade bättre i tiden när Arjans passtrul var löst
– När Irak kom in i bilden hade jag inte spelat landskamp för Sverige på ett tag och kommande uttagningar kändes långt borta. Att sedan få representera Iraks a-landslag är bland det största jag har gjort. Jag bar den tröjan med stolthet.
– Jag blev chockad över entusiasmen kring fotbollen i Mellanöstern. Fotbollen är otroligt stor och man dyrkar verkligen spelarna, så jag blev överröst med kärlek och gästvänlighet. En udda men uppskattad erfarenhet.
Tyvärr sprack den stora drömmen och det blev inget OS-spel för Arjan. Hans kontrakt med Elfsborg förlängdes aldrig. Äventyret fortsatte dock och han blev utlandsproffs i irakiska FC Zakho där han bland annat fick spela ett derby mot Erbil inför 35.000 åskådare. Det var stora kontraster gentemot hans hemmaplan Götavallen där karriären inleddes i SK Winno.
– FC Zakho var mitt bästa felbeslut hittils. Fotbollsmässigt var det väldigt tufft, för under min korta tid hade vi två tränare och vi nådde aldrig slutspel. Mina egna insatser gjorde inte heller tillvaron enklare.
– Jag kunde prata kurdiska, men de flesta av mina lagkompisar var irakier som bara pratade arabiska. Två killar som jag umgicks med kunde ingen engelska, men vi hade skitkul ändå. På något sätt löser man kommunikationssvårigheter utan att lära sig språken.
Under denna tid var läget i Irak väldigt oroligt och Arjan bodde i Zakho nära ISIS-ockuperade orten Mosul, vilket präglade mycket av hans äventyr i FC Zakho.
– Jag tillbringade mycket tid för mig själv på ett hotellrum 100 km ifrån Mosul. Det var mycket oroligt i denna del av Irak. ISIS hade ockuperat Mosul och Turkiet var hela tiden ett hot. Skottlossningar och kravaller var vardag på andra sidan den turkiska gränsen.
– Jag märkte inte av det så mycket, förutom när jag skulle flyga hem ifrån Diyarbakir och flygplatsen var stängd. När jag kom hem hade Mosul återerövrats och i Bagdad arrangerades en folkomröstning av kurderna för eget styre. Detta ledde till nya konflikter mellan regeringen i Bagdad och kurderna. Trycket och hotet ifrån Erdogans Turkiet ökade också i samband med folkomröstningen. Idag är läget ganska oförändrat.
Trots att det var rörigt och fotbollsäventyret inte blev som Arjan hade hoppats, så har han tagit med sig många lärdomar.
– Ingen period i mitt liv kommer vara lika givande. Jag fick nya perspektiv och erfaranheter som jag kommer bära med mig i resten av mitt liv. Människor på denna geografiska plats har otur. Konfilkter är tyvärr vardag för många.
– Det är tillfälligheter som gör att vi har förmånen att växa upp i Sverige. Jag uppmanar alla som kommer läsa denna intervju att vara tacksamma.
Efter äventyret i Irak blev det en kort sejour i amerikanska Kokomo Mantis FC i Indiana. Där kunde han kombinera fotbollen med studier, vilket han har fortsatt med. Förutom att spela i Kinna IF så är Arjan också en del i Borås AIK hårdsatsande futsal-lag.
– Jag har gjort en futsalsäsong och det var hur kul som helst. Jag ser fram emot nästa säsong och kommer spela futsal sålänge det är roligt. Vi har ett bra gäng med många individuellt duktiga fotbollsspelare.
Arjan Mostafas landskamper: Sverige U17: 1 match och 0 mål Sverige U19: 2 matcher och 1 mål Irak A: 1 match och 0 mål Arjan Mostafas klubblag: Ungdomslag: SK Winno 2003-2014: IF Elfsborg 2015-2016: FC Zakho, Irak 2016-2016: Kokomo Mantis FC, USA 2016-nuvarande: Kinna IF
Glenn Holvik är 31 år gammal och var den som startade nummer8.se under 2018. Han är uppväxt i Hestrafors utanför Bollebygd och har Anders Svensson som husgud. Glenn har tidigare varit ordförande i Guliganerna.