Jag har under hela dagen funderat på om jag skulle skriva något. Det är så oerhört tufft och bottenlöst jobbigt att vara Elfsborgare just nu. Ilska, besvikelse och frustration genomsyrar det mesta för tillfället.

Inför matchen igår och under matchen ställde jag frågan till mina medsupportrar om det var kris ifall vi skulle förlora. Jag kunde inte riktigt greppa hur vi bör se på situationen för tillfället. Men efter gårdagen blir jag mer och mer övertygad om hur jobbigt det här är. Detta är riktigt illa.

Vi är inte enade kring mycket i vår gulsvarta familj för tillfället, och mycket av den frustration som eskalerade under fjolåret ligger och gror och blir synliggjord med en gång. Alla är arga och ingen pratar klarspråk.

“Vi ska vara den främsta utmanaren till storstadsklubbarna” har vi hört som ett mantra i snart 15 år. En gång i tiden taggade det oss till tänderna, men idag blir det bara en symbol för hur vilsna vi är. Ingen pekar ut riktningen och ingen vet vad vi vill. Vi är visionslösa och utan framtidstro.

Oavsett om man är spelare, ledare eller supporter så är det tufft just nu. Jag kan förstå att det är enorm press att vara spelare idag. Inför säsongen pratades det nystart och topplacering samtidigt som flertalet spelare fick igenom sin vilja när Haglund skeppades iväg förra året. Men att det ska vara en sån enorm press att man till och med sparkar in två bollar i eget mål. Det hade jag svårt att tro.

Det där med nystart? Är det verkligen en nystart? Jag ställer mig samma fråga gång på gång. Ett av gårdagens största jubel var när Jesper Karlsson tog av sig överdragskläderna för inhopp. Det säger en del om den riktning många supportrar vill att Elfsborg ska gå.

Spelare och ledare pratar om hur bra det är på träningar, och det efterfrågas tålamod. Just det där tålamodet är vi bäst i världen på. Jag tror det är få supporterskaror som skulle visat detta tålamodet i en situation likt detta. Jag tror också det är få supporterskaror som hade orkat ladda om för en andra halvlek som vi igår.

Sett till kostnader har vi en oerhört underpresterande spelartrupp. Det irriterar mig och igår ropade jag att spelarna kunde dra åt fanders. Men det där är inget emot den känsla jag har i stort kring vår förening. Vad vill vi? Åt vilket håll ska vi gå? Är det kris?

Men, det är väl bara att vänta en vecka till… Det är ju så det har fungerat i flera år.

Kommentera

kommentarer