Krönika: Alla hatar inte Borås och IF Elfsborg

I Adam Englunds låt ”Alla hatar dig Borås” sjunger Adam om personer som ville flytta ifrån Sveriges Rührområde och Borås för ett större äventyr. Igår satt Johan Larsson på Borås Arena efter äventyr i Danmark och Frankrike. Det kändes lite som han var den där killen som rest runt i Thailand och Australien för att surfa och jobba i bar – men sen ändå insett att hemma i Borås har man det bäst. Bredvid satt Stefan Andreasson och såg ut som en trygg far.

IF Elfsborg är det lag i Sverige som verkligen symboliserar kontinuitet i Sverige. Stefan Andreasson har många gånger berättat när han använde Gula Villans ”röda rum” som kansliplats och årets stora höjdpunkt var SEFs upptaktsträff där man åkte finlandsfärja utan större medial uppmärksamhet för att prata upp kommande säsonger. Stefan har överlevt och jobbat stenhårt för IF Elfsborg samtidigt som Stockholmsklubbar och andra storklubbar bytt klubbrepresentanter i samma takt som Niklas Hult byter kalsonger.

Kontinuitet kan vara tråkigt, vilket vi verkligen har fått uppleva som Elfsborgare. Ibland har vi tvingats se spelare på lite för långa kontrakt och vi får år efter år älta värdelösa biljettsystem. Saker kan rulla på i en tråkig slentrian där små saker kan bli stora världskrigsfrågor. Tro mig, frustrationen i många frågor har fått mig att åldras många år.

Under försäsongen har vi sett ett IFK Norrköping som släpper bosmanspelare till allsvenska konkurrenter och ett IFK Göteborg som återigen misslyckas få hem utlandsproffs. I IFK Göteborg har supportrarna de senaste fem åren pratat om att Marcus Berg, Oscar Wendt eller Gustav Svensson ska komma hem och varje år rapporterar GT att just denna sommaren är det dags. Den frustrationen kan nog i många fall vara värre än värdelösa biljettsystem och för långa kontrakt på spelare.

Stefan Andreassons superkrafter ligger i den personliga kontakten som är skapad av kontinuitet och hårt arbete. Våra utlandsproffs känner alltid att IF Elfsborg finns här hemma. Det bygger lojalitet och relationer som gör att IF Elfsborg kan behålla en bra plats i näringskedjan. Det hjälper oss också i andra ändar så vi kan få spelare som har relationer med våra ambassadörer inom toppfotbollen. Kolla bara på BTs agentgranskning där det blir tydligt att vi använder gamla spelare som Kjetil Pedersen, Markku Kanerva, Mikkel Beckman och Jari Ilola för att hämta in spelare.

Det handlar heller inte bara om spelare som väljer bort IF Elfsborg när man kommer hem ifrån utlandet, för det handlar också om hur spelare agerar och behandlar föreningen när man väl spelar här. Daniel Nordmark är väl det närmaste vi kommer en besvikelse i bosmanfrågor. I MFF brukar man alltid hylla Pontus Jansson som en klubbprofil, men han lämnade faktiskt som bosman utan att MFF fick pengar. I nyss nämnda Peking ser vi att Kalle Holmberg gärna skriver på för konkurrenten Djurgårdens IF.  Inom en snar framtid kan Jesper Karlsson välja att skriva på nytt kontrakt här och Bella Berglund skrev på nytt kontrakt månaden innan han lämnade – för att IF Elfsborg skulle få mer pengar.

Johan Larsson kommer bli en bra förstärkning för vår gulsvarta förening. Jag vet att ledarstaben under föregående somrar har imponerats av hans egenskaper på träningar när han har varit på besök. Fysiken lär det ta tid att få ordning på och likt Mathias Svensson, Anders Svensson och Samuel Holmén kan startsträckan bli lång. På detta kontrakt lär inte Johan Larssons bästa år bli 2020. Men det är en ambassadör som kommer vara med och driva föreningen framåt, ihop med Stefan Andreasson.

Identitetskrisen vi hade när Bosse Bank och Anders Svensson lämnade var tuffa – men det kan antagligen bli tuffare när Stefan väl lämnar oss. När storklubbar har flådiga städer att erbjuda kan vi i Borås erbjuda personliga relationer och Stefan Andreasson i kontaktlistan.