För ett år sedan så lämnade jag själv över ordförandeklubban till Isak Edén i Guliganerna. Igår arrangerade Guliganerna sitt årsmöte där Isaks första ordförandeår lades till handlingarna. Jag ringde till min efterträdare och vän för att diskutera Guliganerna och en massa annat skoj. Vi har ju trots allt rätt så mycket gemensamt.

Hej Isak, hur känns det?

– Det känns bra. Det är roligt och utmanande att vara ordförande i Guliganerna. Jag känner mig lite varmare i kläderna och vi är mer redo att gå in i effektivt arbete direkt, så det ska bli skoj med ett år till.

Hur firar du det avklarade årsmötet?

– Haha, jag kollar på hockey. Men det ska jag nog inte säga högt, så det får du inte skriva.

Hehe, försent, jag har redan skrivit det.

– Haha, det blev också en middag på Max för att fira!

Föreningsdemokrati, visst är det vackert?

– Ja, det var skoj med årsmöte. Det är framförallt skoj att så mycket folk dyker upp och vill påverka. Men visst, det var lite läskigt när det nästan blev votering i någon fråga.

Det har nu gått ett år sedan du blev ordförande i Guliganerna. Du blev invald ungefär samtidigt som Trump tillträdde sin position. Kan du se några likheter?

– Nej, till skillnad ifrån Donald Trump så har vi en mediastrategi som fungerar bättre. Jag tänker lite mer innan jag twittrar något.

Var det en pik till mig?

– Nej, absolut inte. Men man får tolka det som man vill, haha.

Jag minns när du ringde mig ifjol och ville prata om styrelsearbete. Du hade även frågat vår gemensamma vän Felix om styrelsearbete tar mycket tid. Några dagar senare publicerades ditt namn som ordförandekandidat och vi var lite chockade. Det gick fort? Gick det snabbt att landa i det?

– Jag fick ett samtal på hösten och berättade att jag var intresserad, men det var lite samma där, först diskuerade vi styrelseplats och sen så var jag ordförandekandidat.

– Det var mycket nytt i början. Till viss del lite uppförsbacke då mycket arbete hade stått stilla i och med att många byttes ut efter du lämnade. Under våren handlade mycket om att få ihop arbetet.

Styrelsearbete var helt nytt för dig, hur känner du inför det nu?

– Som sagt, under våren var det tufft. Men när det väl hade satt sig så gick det bra. Jag är nog rätt bra på att delegera och veta vad jag inte kan.

Vad har du lärt dig?

– Framförallt att leda ett styrelsemöte. Till första styrelsemötet hade jag inte ens gjort en dagordning, för jag visste inte helt hur man gjorde. Man lär sig något nytt hela tiden och det tog nog ett år för mig att bli varm i kläderna.

Var det som du hade förväntat dig? Det blir ju en del tid?

– Det blir ju vad man gör det till. Men visst, det finns ju till viss del alltid där i bakhuvudet.

Det där kan jag känna igen mig i, jag själv skapade nog mycket av det där i mitt huvud. Ibland funderade jag exempelvis på om jag var igenkänd

– Jag bor ju i en helt annan stad, vilket underlättar. Men det är klart man funderar på det och det gäller att hitta en balans. Sen har jag hållit en lägre profil än dig.

Haha, tack för den!

-Hehe, men det är ju helt klart så att man vill twittra eller säga saker som man inte kan. Sen så kan man bli lite irriterad ibland. Jag störde mig exempelvis på en rubrik där man skrev “Guliganernas ordförande vill inte ha denna tränaren”. Som att jag svarade för alla.

Ja, man blir ju ett språkrör. Det där gäller ju inte bara mot media. Det kan ju också hända att Elfsborg ringer och frågar vad supportrarna tycker. Då blir man språkrör för en stor grupp.

– Ja, helt klart. Där har jag dock känt mig trygg med de supporterråd vi har haft med Elfsborg. Men min första stora fråga var ju gällande matchtröjan och det var ju ingen lätt fråga att svara på frågor kring.

På tal om annat, du syntes i helgen ihop med SFSUs ordförande och min styrelsekollega Sofia Bohlin, siktar du på en pampkarriär?

– Exakt, det gäller ju att nästla sig in på rätt ställe. Men hon är väl också den enda som känt igen mig på krogen på tal om tidigare fråga, haha.

Under det förra året gick det mesta åt skogen kring det sportsliga. Var det frustrerande?

– Efter 1-5-vinsten i första matchen var man ju oerhört glad. STYRELSEEFEKTEN tänkte man högt och sen blev det bara motvind. Engagemanget var lågt och det påverkar självklart mycket.

Hehe, jag minns matcher där jag och Kennet(reseledare) kunde säga “skönt med vinst, nu blir vi många på nästa bortamatch”. Känner du igen dig i det?

– Ja, men verkligen. Sen så fick vi iväg buss på alla bortamatcher. Men visst, mot AIK och Malmö på hösten så var vi ju inte jättemånga.

Jag kan dock tycka att det var rätt hög lägstanivå under fjolåret. Vi skickade ju både 19-mannabussar och minibussar på min tid. Det såg man inte ifjol.

– Så kan det nog vara. När det gäller dåliga tider så får man kanske dra ned på annat. Något jag själv är glad kring är seriebiljettskampanjen inför fjolåret.

Skoj att du tar upp seriebiljetterna, för det kändes lyckat.

– I början av året gjorde det stor skillnad, sen så avtog det kanske lite. Men det var ju välkommet och det gav oss höga ljudtoppar på arenan vissa matcher. Men sen kan det vara lite svårt att följa upp den succén med antal sålda seriebiljetter.

Hur mycket är sålt till denna säsongen?

– Drygt 500 just nu. Det kändes tufft i början, men sen så tog det sig. Historiskt sett så är det väldigt bra försäljning. Men kanske lite svårt att vara glad för nu, med tanke på fjolårsförsäljningen.

Hur ser du på spelarnas relation med supportrarna? När jag själv slutade som ordförande i Guliganerna så hörde bara en spelare av sig, det var Per Frick.

– Jag har väl inte haft kontakt med någon spelare. Det blev väl lite med Samuel Holmén när han kom hem. Han fick en halsduk av mig när han presenterades, annars har det väl inte blivit så mycket mer.

Bör man inte förvänta sig mer? Supportrarnas relation med spelarna kan ju bidra till större intresse.

– Jo, kanske. Våra spelare har väl dock ofta varit lite ointresserade av supportrar. Så där har man ju alltid önskat sig mer. Spelarna kan ju knappt sjunga några ramsor.

När de är arga så brukar de ta sig tid.

– Hehe, det var några diskussioner ifjol, då tog de sig tid.

Vad kan man göra bättre?

– Man kan självkklart jobba med det. Vi har faktiskt tagit tag lite i det och bjudit in Jimmy Thelin till Gula Villan, så supportrar kan träffa honom där.

Du pratade på årsmötet om att ni jobbade mer med Elfsborgskulturen. Hur jobbar ni?

– Exempelvis har vi jobbat mycket med att ha mer gult på arenan. Det tydligaste exemplet var Vi Tillsammans-resan till Halmstad där vi färgade hela bortasektionen gul. Det handlar också om att bygga upp Elfsborgsläktaren som den självklara läktaren.

Vad kan vi förvänta oss av kommande år?

– Vi ligger i bra fas med vårt arbete och vill jobba ännu mer med Elfsborgsläktaren. Vi hoppas väl också på att få fler medlemmar. Det blev några färre under fjolåret. Sen är vi också många som ser fram emot MFF i premiären och premiärresan till Kalmar.

Jag var ändå lite imponerad av medlemsantalet. Medlemskravet vid köp av seriebiljett försvann ifjol och ändå har Guliganerna över 600 medlemmar.

– Ja, så är det ju också. Hoppas fler som köper seriebiljett inser värdet i ett medlemskap i Guliganerna. Med ett medlemskap stöttar man supporterkulturen och den enskilda supportern. Där måste vi bli bättre att lyfta de mjuka och kulturella värdena.

Du kan det här!

– Haha, jag har vant mig nu. Det har ju gått ett år.

Till sist, vad känner du kring Anders Svensson?

– Haha, vad jag känner för Anders? Jag jobbar faktiskt med hans styvmamma, men det behöver du inte skriva. Men jag har inside så att säga.

– Annars tycker jag väl han var världens bästa fotbollsspelare.

Säger du så för att blidka mig?

– Delvis, men självklart tycker jag också att Anders var världens bästa fotbollsspelare.

Bra, då utser jag dig till Guliganernas nästbästa ordförande genom tiderna.

– Haha, det är härligt!

Ja, vi vet ju alla att Eric Sjölin är bäst och att jag var sämst, haha.

– Du var ju fjärde hetast på Borås Tidnings “hetaste-lista”. Det var ett stort fiasko att jag inte tog mig in där…

Kommentera

kommentarer