Rivaliteten mellan Elfsborg och Norrby finns där, men det är svårt att sätta fingret på hur den visar upp sig. Jag har hört historier om hur man har bråkat om gräset på Ryavallen eller om hur personer inte kunde mötas på stan. Ser man tillbaka till 50-talet så utmanade Norrby verkligen Elfsborg när man var stans enda lag i Allsvenskan.

1956 spelade Norrby IF i Allsvenskan, då spelade Elfsborg i division ett. I VM 1958 så hade Norrby dessutom med Reino Börjesson i truppen. Den perioden på 50-talet har skapat en rivalitet som sitter kvar än idag. Vi har dessutom spelat flera år i samma serie, senast 1995 då Elfsborg vann vårmatchen med 4-1 och Norrby vann höstmachen med 3-0.

Stadens stora lag är och har alltid varit Elfsborg, men vem vet vad som hade hänt om Elfsborg inte hade vunnit SM-guldet 1961 och om Norrby inte bara hade haft en säsong i Allsvenskan? Då hade kanske Norrby varit stadens främsta lag idag? Tänk att vara Elfsborgare på 50-talet och se flera spelare gå till den blåvita rivalen som där och då var bättre. Revanschen vid SM-guldet 1961 måste ha varit monumental och oerhört avgörande för den bild vi idag har kring stadens två stora lag.

I min roll som ideellt arbetande i Hestrafors IF mötte jag mer hat gentemot Norrby IF än vad jag har gjort i mina olika Elfsborgsroller. De andra smålagen ville gärna prata skit om Norrby. Men i Elfsborgssammanhang sker det mer sällan, man är mest irriterad när gemene man ska hylla Norrbys framgångar ihop med orden “det är bra för stadens fotboll”.

Norrbys avancemang till Superettan är därför intressant och man kan märka att frågan aktualiseras igen, fast ingen riktigt pratar om det. Avtal kring Borås Arena har irriterat båda parter, men frågan har aldrig blivit särskilt stor. Inte en spelare blir utlånad till Norrby och många ställer sig frågan varför inte Elfsborg lånar ut spelare, utan att frågorna riktigt besvaras.

I Skåne är det många Malmö-supportrar som var irriterade när Helsingborg vann SM-guld två gånger på kort tid. Cirka tio år före det första guldet valde många MFF-spelare, bland annat den tidigare landslagsmålvakten Janne Möller att “varva ned” i Helsingborg. Det resulterade i att Helsingborg kunde ta sig upp i Allsvenskan efter över 20 år utanför svensk fotbolls finrum. Där och då var Helsingborg den fina lilla kusinen man hejade på, och senare blev det en av MFFs största rivaler. En rival som också vann SM-guld.

Jag vet att rivaliteten finns mellan Elfsborg och Norrby, och den visar upp sig i vissa fall. Ibland känns det som att rivaliteten ligger och vilar i väntan på ett stort vulkanutbrott. Därför ville jag skriva den här texten för att se om det finns någon rivalitet.

Torbjörn valde glädjen på 50-talet

– Min pappa höll inte på något lag här i området, för han var uppväxt i Örebro-trakten. Han kunde likaväl valt Norrby som mitt lag när jag föddes på 50-talet. Tänk vilket tråkigt liv jag hade haft då, skrattar Torbjörn Lindeberg när vi pratar över telefon.

Torbjörn är en stor förebild för många Elfsborgssupportrar. Han slet som ett djur för att hålla Guliganerna levande i början av 2000-talet. Torbjörn föddes 1954, under den perioden då Norrby var lite bättre än Elfsborg. Men han blev Elfsborgare och fick uppleva SM-guldet 1961. Efter det har han också fått uppelva fler SM-guld, cupguld och Europamatcher. Något han inte hade fått göra som norrbyit.

– Norrby var bättre under ett eller två år på 50-talet. 1956 spelade Norrby i Allsvenskan samtidigt som Elfsborg låg i division ett. Men vår storhetstid på 30-talet hade satt stora avtryck i Borås, så Elfsborg var fortfarande det största laget, berättar Torbjörn.

– Sven Zachrisson som är Elfsborgs kanske mest framgångsrika tränare någonsin, gick till Norrby på 50-talet. Norrby hade ett väldigt bra juniorlag som han lyckades förvalta och ta upp i Allsvenskan. Men Norrby åkte ur direkt.

De där åren på 50-talet har satt starka avtryck i Borås-fotbollen. Avtrycken suddas ut för varje år och idag är det mesta av rivaliteten borta, vilket ligger till bakgrund för den här texten. Men de som växte upp på 50-talet och var fotbollsintresserade fick tidigt inse att valet av fotbollslag spelade roll i Borås.

– Jag själv var bara ett litet barn, men det satt kvar fler år efter och jag har fått mycket berättat för mig. Flera stora Elfsborgare gick till Norrby och det kunde dela familjer i stan. Det var verkligen hård rivalitet på den tiden, berättar Torbjörn.

– Ett exempel var Elfsborgaren Henry Larsson som var på väg till Norrby. Men övergången drog ut på tiden och Henry ångrade sig. Vilket kanske inte förmedlades tydligt till Norrby. När Elfsborg mötte Örgryte i en avgörande kvalmatch i andradivisionen inför över 30.000 åskådare, så smugglade man in Henry genom en publikingång. Hela Fotbollssverige var överraskade när Henry sprang in på planen i gulsvart tröja.

– Situationen med Henry gjorde att Norrby blev rosenrasande, vilket gjorde att man kom överens om att inte låta spelare gå mellan lagen. Man skapade också en allians, där spelare kunde spela ihop. Det allianslaget mötte bl.a Brasilien inför VM 1958. Den matchen spelades på Ramnavallen.

Det finns gott om exempel på situationer som har retat upp folk inom Boråsfotbollen. Elfsborg har alltid varit det stora laget, men det finns väldigt få exempel på spelare som gått ifrån Norrby till Elfsborg, vilket antagligen till stor del beror på rivaliteten som finns i stan. Desto fler spelare har gått ifrån Elfsborg till Norrby.

– 1977 ville Vito Knezevic spela i Elfsborg och han var överens med Elfsborg om hur man skulle gå vidare. Norrby vägrade släppa Vito som istället fick gå till Djurgården. Då var det uppretat mellan lagen, berättar Torbjörn.

– Efter det där så har massvis av spelare gått ifrån Elfsborg till Norrby, men vi ser inte jättemånga exempel åt andra hållet. Den senaste seniorspelaren jag kommer ihåg är väl Stefan Andreassons kusin Mikael Andersson som gick till Elfsborg 2001.

– 2001 var inte spelartransfer det stora problemet, istället var det planen på Ryavallen. Planen på Ryavallen var ju bedrövlig på den tiden. Elfsborg flyttade en cupmatch på våren för att ha en bra plan i Allsvenskan, men Norrby vägrade att flytta en division 3-match trots flera rekomendationer ifrån flera håll. Det resulterade i att Elfsborg var tvungna att ställa in en allsvensk match. Det sägs att Norrby ville ge igen för en flyttad kvalmatch i slutet av 90-talet till Bodavallen.

Idag handlar mycket om debatten i Borås om att många tycker att Elfsborg bör hjälpa Norrby mer. Bland annat genom att låna ut spelare till lillebror.

– Jag kan bli vansinnig på det, tänk dig om Stockholmslag hade fått samma fråga? Tänk dig om folk hade föreslagit att AIK skulle hjälpa Hammarby? Varför ska Elfsborg betala lön till spelare som sedan ska spela billigare i Norrby, frågar sig Torbjörn.

– Norrby brukar historiskt ofta vilja ha samma saker och förutsättningar som Elfsborg, trots att man inte har varit ett lika stort lag. Man har inte heller själva kunnat bidra ekonomsikt på samma sätt som Elfsborg. Det är antagligen därför vi ser att Rasmus Rosenqvist lånas ut till Helsingborg istället för Norrby.

Några timmar efter vi har lagt på vårt samtal ringer Torbjörn upp mig igen.

– Jag glömde ju det viktigaste! Norrby har räddat Elfsborg ifrån konkurs, ropar Torbjörn ifrån andra sidan luren.

– Inför säsongen 1995 hade Elfsborg ett negativt eget kapital på minus fyra miljoner. Med en omsättning på 5,7 miljoner var det en oerhört stor summa. Till samma säsong gick Norrby upp i division ett och köpte då Claes Hallin, Magnus Carlsson och Fredrik Hallgren för en miljon kronor ifrån oss. Den miljonen räddade vår ekonomi, samtidigt som Norrby åkte ur efter en kvalförlust samma säsong.

 

Medi, stortalangen ifrån Borås som inte hamnade i Elfsborg

Medi Dresevic är idag en symbolspelare för Norrby IFs framgång. Han blev framförallt omtalad när han firade ett mål ifrån läktaren och blev utvisad för sin målgest, men han har också varit en given kugge i Norrbys mittlås.

En gång i tiden var han en enorm stortalang som även riksmedia skrev om. Många undrade varför Medi aldrig hamnade i Elfsborg, för det är och var det naturliga steget för en ung tonåring i Borås som var bra på fotboll. Ryktet på gymnasieskolor var ofta att Medi valde bort Elfsborg, pga att det var just Elfsborg.

– Nej, så var det inte. Jag ville spela seniorfotboll och prioriterade det, för jag kunde få det i Norrby. Elfsborg var aktuellt flera gånger. Det var också nära ett provspel med Hammarby, men det blev aldrig av. Jag var på landslagsläger och när jag kom hem hade deras sportchef fått sparken, berättar Medi.

Rivaliteten mellan Boråslagen satte inte stopp för Medis övergång och Medis bild av rivaliteten mellan lagen är nog också ganska vanlig bland spelare i de båda lagen.

– Jag vet inte, jag tycker inte det är någon rivalitet. Det finns säkert äldre som tycker det finns rivalitet och det kan säkert finnas lite hat här och där, men inte för oss yngre, berättar Medi.

– Träffar jag Elfsborgsspelare på stan hälsar jag och de hälsar tillbaka. Det finns inga hard feelings.

– Vi får se hur det blir om vi spelar i Allsvenskan. Vi har ju Ricky och Lasse nu och bollen är rund. Så du får återkomma då, säger Medi skämtsamt.

Medi är också storebror till det gulsvarta backlöftet Ibroo Dresevic. Medi har tidigare berättat till mig att han själv stöttade Ibroo i valet att välja Elfsborg. Idag spelar Ibroo i Elfsborgs a-lag.

– Jag tror inte Haglund gillade Ibroos spelstil helt, men det känns som Thelin har gett honom chansen på försäsongen. Jag tror inte han hade gjort bort sig om han hade fått fler chanser. Spelidén passar Ibroo bättre nu, berättar Medi.

– Det är kul för familjen med både Norrby och Elfsborg. Alla i familjen går på hemmamatcherna och alla ser alla bortamatcherna på C More. Jag brukar gå och titta på Elfsborg och tycker det är skoj att se folk man känner spela fotboll.

Hejar du på Elfsborg?

– Hehe, ähh..nej. Det är kul att titta på folk man känner. Jag hejar inte på Elfsborg.

Östby, den tidigare klubbchefen som hejar på Borås

John Östby är för många känd som personen som ifjol var klubbchef för Norrby. Han gick ifrån att vara bartender i stans uteliv och reservmålvakt i det blåvita laget till att gå in i fotbollens finrum. På många sätt var det en osannolik resa.

Det är en oerhört trevlig kille som också har varit ett stöd och hjälp för mig i Borås-fotbollen. Därför gjorde det också lite ont i mig när nyheten kring hans avsked i Norrby dök upp inför den här säsongen. Som en kompis gjorde det verkligen ont i mig.

– Läste du inte om mig i tidningen förra veckan? Jag satsar ju på tränarkarriären numera, berättar John glatt. Han är numera spelande tränare i division 6-laget Rångedala. John jobbar också återigen med min mamma, som han gjorde även innan klubbchefstiden.

En omorganisation i Norrby gjorde att John inte kunde jobba vidare i Norrby. Han levde sin dröm när han fick jobba med det han älskade, fotbollen. Avskedet har till viss del varit omskrivet i media och jag har haft känslan att alla inte talar ur skägget.

– Jag har lämnat pga ekonomiska skäl. Jag kan inte säga så mycket. Det som står i tidningen stämmer, berättar John utan att vidare vilja gå in på diskussion i ämnet.

Just ekonomiska frågor jobbade John med i Norrby. Det var på många sätt han som fick åka runt i Sjuhärad och sälja in Norrby IF till sponsorer. En bygd som i många år stått upp för för Elfsborg.

– Försök vara öppen idag och säg att du inte gör affärer med en norrbyit pga av fotbollen. Gemene man hade verkligen reagerat, man säger inte så idag. Klimatet kring fotbollslagen är annorlunda på stan, berättar John.

– Ett företag sa dock blankt nej när vi jagade sponsorer. Företaget var starkt förknippat med Elfsborg och ville inte skriva sponsorsavtal med oss.

Rivaliteten ligger med andra ord kvar, på en viss nivå. Men det pratas sällan öppet om det och i diskussion gällande samarbete är det många som säger att det är den äldre generationen som sätter stopp för samarbete.

– Det finns redan ett samarbete mellan Elfsborg och Norrby och här finns ett litet problem, då folk ser olika på samarbete. Många tror att samarbete bara kan handla om spelarutlåningar mellan lagen. Men på ren organisationsnivå har Elfsborg verkligen hjälpt Norrby att installera sig på Borås Arena i samband med att Norrby blev elitlag. Det behövdes hjälp med alltifrån biljettsystem till andra utmaningar vi  fick i och med avancemanget till Superettan.

En het potatis i media har varit Elfsborgs dopade publiksiffror, då man har angivit sålda biljetter istället för publik på plats. Frågan blev mer aktuell när en medlem i Norrby IF motionerade till deras årsmöte gällande att Norrby bör få pengar retroaktivt av Elfsborg pga ett avtal med Borås Arena som är baserat på publiken som är på plats. Många i Elfsborg har varit oerhört upprörda över denna diskussion och det har tagit tillbaka en del av rivaliteten flera år tillbaka i tiden.

En del av avtalet kring Borås Arena är att Elfsborg säljer reklamen på Borås Arena och Norrby får en del av intäkterna där. Det innebär exempelvis inte att man behöver täcka över reklam på Norrbys matcher, och att företag får exponering på båda lagens matcher. Enligt uppgifter jag har fått ryktesvägen, så har Elfsborg varit Norrbys största sponsor.

– Då har du fel. Det finns huvudsponsorer som betalar mer till Norrby men reklampengarna är en stor intäkt för Norrby, säger John.

– Det är extremt komplext. Elfsborg ser avtalet på ett sätt och Norrby på ett annat. Problemet med avtalet är att det är ärvt ifrån Ryavallen-tiden. Föreningar utvecklas och mycket har hänt sedan 1990. Egentligen skulle jag vilja säga att avtalet är dåligt för båda föreningarna, men att det är bra för Borås Stad.

Jag börjar prata om exemplet med Helsingborg och Malmö för John. Vi har pratat om detta innan och jag märker att just detta exemplet inte biter på John.

– Visst, jag kan köpa att den situationen blev tuff för Malmö FF-supportrar. Men det är för stor sportslig skillnad mellan Elfsborg och Norrby för att det ska hända här. Elfsborg är HM och Norrby är Joel för att jämföra med företagsvärlden. Lagen är inte rivaler på samma sätt och Norrby kommer aldrig kunna spela i Allsvenskan. Kolla bara på Elfsborgs sponsorsintäkter, man har tredje högst sponsorsintäkter i Allsvenskan, före flera storlag, berättar John.

John, kan du säga att du hejar på Elfsborg?

– Jag hejar på Borås.

Vad innebär det? Hejar du på Elfsborg?

– Jag hejar på Elfsborg, Norrby, Borås Basket och BHC. Jag säger som Stefan Andreasson, mår Elfsborg bra så mår Borås bra.

Kommer Lasse bli vår Janne Möller?

– Jag försöker ge mina barn saker som jag själv ville ha när jag var liten, berättar Lasse Nilsson. Lasse Nilsson är hemma och bygger studsmatta till sina barn när jag ringer. Jag berättar att jag har sett bilder på hans Instagram om hur det ser ut hemma hos honom. Jag frågar om det är en fritidsgård han har byggt upp och han skrattar som svar tillbaka.

Min gamla anfallshjälte fick i höstas inte nytt kontrakt och det sved för många att inse att Lasse inte skulle spela fler matcher i Elfsborg. Då suget för fotboll fanns kvar, har han nu gått till lokalrivalen Norrby.

– Det känns bra just nu och vi har väldigt roligt ihop i Norrby. För familjen känns det också bra att vara kvar i stan, berättar Lasse.

– Det går inte att jämföra föreningarna på det sättet, men på det fotbollsmässiga är det ungefär samma sak. Man kan inte riktigt säga att man trappar ned. Man har sina träningstider, och det är oftast lite sämre tider nu i Norrby. Jag tror dessutom att vi tränar mer än Elfsborg just nu.

Jag själv har inte sett särskilt mycket negativa åsikter kring Lasses flytt till Norrby och han ses av många fortfarande som en Elfsborgsprofil. Ett exempel på det var när MFF-supportrar inför vår hemmapremiär valde att marknadsföra sina bortamatch med en bild på Lasse Nilsson i rosa keps, trots att Lasse numera spelar i Norrby.

– Jag har till 100% blivit positivt bemött av både Elfsborgare och Norrbyiter. Det är mycket positiva kommentarer och det kan förvåna mig. Jag trodde det skulle vara lite mer blandat faktiskt, berättar Lasse.

– Den vanligaste kommentaren jag får höra är att folk tycker det är roligt att jag är kvar i stan, och det känns skoj. Jag kan själv känna att jag är lite mer aktuell nu när jag är i Norrby, vilket är lite konstigt då jag lämnade det för det mindre laget.

Jag tar upp exemplet med Janne Möller i Helsingborg och frågar Lasse om han kan känna sig som Janne Möller i vårt exempel.

– Det hade ju kunnat vara skoj, men jag är nog för gammal för det. Bollen är rund och allt är möjligt, så jag kan inte säga att Norrby aldrig kan spela i Allsvenskan igen. Men det är mer av en utopi, berättar Lasse.

– Jag är ju lite utomstående, i och med att jag är född i en annan stad. Jag har mest bara fått höra hur rivaliteten kunde vara. Men personligen har jag aldrig märkt av något. Det har liksom inte existerat.

I min podd med Ishi avslutades podden med att Ishi berättade att han hoppades att Lasse skulle kunna öppna vägen för samarbete som kan gynna Elfsborg, Norrby och Borås. En bild som många pratar om, men som jag aldrig riktigt har förstått själv.

– Jag tror han tänker mer på framtiden. Att jag tog beslutet gör det enklare för andra att ta samma beslut i framtiden. Jag kan liksom bana väg för andra profiler, berättar Lasse.

– Jag kan tycka att klubbarna rent generellt gör lite för lite för att gynna varandra idag. Framgång föder framgång och intresse föder intresse. Får man stan att visa sitt fotbollsintresse gynnar det båda klubbarna. Jag tycker man kan ta vara på varandra lite bättre. Man behöver inte se varandra som konkurrerande klubbar, för det är två skilda verkligheter.

– Jag har märkt hur staden har tappat intresse för fotbollen. Det är inte lika intressant med Elfsborg och fotboll idag. Hela sanningen är inte bara i hur det sportsliga går. Lika mycket handlar hur man profilerar sig, vilka man vill eller inte vill skapa profiler kring. Om inte folk på stan vet vilka som spelar, då blir det inte lika intressant att följa laget.

Lasse, hejar du fortsatt på Elfsborg?

– Självklart! Jag är Elfsborgare. Jag har spenderat stora delar av mitt liv i Elfsborg och det kommer inte att suddas ut pga detta beslutet. Jag är inte helt nöjd med allt på slutet, för det blev inte bra på alla punkter. Men det påverkar verkligen inte helheten.

Är Norrby rival eller lillebror?

Ju mer personer jag pratar med, desto fler frågor och nya vinklar hittar jag. Men rivaliteten har mer eller mindre försvunnit sedan 50-talet och är idag isolerat till små händelser eller enstaka personer.

Jag har börjat inse att dagens läge är kanske det allra bästa? Norrby är varken rival eller en förening vi samarbetar med. Det är mer eller mindre en rivaliserande lillebror som är kaxig typ två gånger var femtionde år, vilket kan göra att Elfsborg skärper till sig och presterar bättre.

Jag kommer fortsätta vara irriterad när folk menar att Norrbys framgångar är bra för stadens fotboll, men samtidigt kan jag fascineras lite över att vår stad har två elitlag. Det är liksom lite både och för mig.

För mig så har jag främst upplevt dåliga saker med Norrby efter mina år som ungdomsspelare i Hestrafors IF. Som Elfsborgare har jag inte märkt av så mycket mer än att 2-3 äldre Norrby-supportrar har försökt irritera mig när jag sett matcher på Borås Arena.

Det där med samarbete då? Det kan ju fungera om inte Elfsborg behöver ta allt ansvar. Alla menar att allt är Elfsborgs fel, men fler måste börja inse att Norrby måste ta ansvar för det där samarbetet. Elfsborg kan liksom inte betala lön för att Norrby ska ha ett bra Superettan-lag, det blir konstigt i längden. Vi är fortfarande störst och behöver ta störst ansvar, men i allt för många fall så blir vi den stora stygga föreningen som står där med allt ansvar.

Fler borde också inse att Norrby hade inte haft denna framgångsrika period utan Elfsborg. För det är inte direkt en slump att Norrby lyckas spela elitfotboll efter att Elfsborg har nästan 15 framgångsrika år i Allsvenskan. Se bara på Norrbys trupp, finns det någon spelare som inte har spelat i Elfsborg? Borde inte det där egentligen räknas som samarbete? Vi fostrar spelare som sedan kan spela i Superettan hos Norrby, utan att Norrby behöver betala nämnvärt mycket pengar för sin egen ungdomssektion. Ser man det krasst så är det där också sponsring.

För att röra om lite i grytan hoppas jag att Elfsborg och Norrby möts snart, helst i en cupmatch. Men det kan också vara en träningsmatch. Det hade antagligen skapat intresse i Sjuhärad och jag tror också Elfsborg hade vunnit, vilket hade kunnat ta bort lite av det tröttsamma snacket om att Norrby är mer intressanta än Elfsborg.

Kommentera

kommentarer