Under 2000-talet har IF Elfsborg exporterat väldigt många spelare till utlandet, vilket i sin tur också har betytt att vi har kunnat få hem bra hemvändare till IF Elfsborg. Många gånger har vi stått där spända av förväntan och glädje. Men det är också något som har kritiserats mer med tiden. I denna text undersöker jag det där med hemvändare.
Hemvändare – en strategi
Vi har många gånger sett Stefan Andreasson sitta bredvid när Bosse Bank välkomnar folk med att det är en stor dag i IF Elfsborgs historia. Det har blivit flertalet presskonferenser vi har fått hälsa tillbaka hemvändare till Borås. Stefan har öppet pratat om att det är en strategi och sett till alla hemvändare är det en ganska tydlig strategi.
Samma dag som någon på MFFs SvenskaFans-forum startar ett rykte att Hiljemark var på väg till Malmö hör jag av mig till Stefan för att prata om hemvändare och hans egen roll i strategin.
– Det finns många anledningar till att det är som det är, men vi brukar prata om att bygden står bakom Elfsborg. När vi har tagit hem hemvändare har det blivit extra tydligt. Det har varit viktigt för att skapa ett intresse kring IF Elfsborg, säger Stefan.
– Det gäller att ha en bra mix av unga spelare ihop med erfarenhet, vilket jag tycker vi har lyckats bra med. Hemvändarna har ofta erfaranhet som är viktig att ha med sig när man ska fostra yngre spelare. Det finns många mjuka värden som är viktiga i en spelartrupp.
Många gånger har vi hört utlandsproffs berätta om hur ofta Stefan har kontakt med spelarna. Spelarna har också visat upp sin tacksamhet genom att återvända till Elfsborg och stå bredvid Stefan. Arbetet med detta har bevisat sig vara lönsamt.
– Att få hem spelare handlar inte bara om mig. Den familjära stämningen bygger alla kring föreningen upp. Spelare behåller kontakt med varandra även fast de är ute i Europa. På kansliet har vi också haft spelare som Martin Andersson och Johan Sjöberg som har hjälpt till att hålla kontakt med våra utlandsproffs, berättar Stefan.
Varför jobbar inte alla föreningar såhär? Det finns ett enormt symbolvärde att få hem sina utländska exporter. Det är bara att se på alla synergieffekter som skapades när Kim Källström och Andreas Isaksson kom hem till Djurgården.
– Det kan inte jag svara på. Men det känns som ledande personer oftare byts ut i många andra föreningar. Vi har varit bra på att ha en kontinuitet över lång tid. Där har vi en fördel tror jag.
Maradona, Horn och Flo – hemvändare ute i världen
Den klubb i världen som kanske är mest känd för sina hemvändare är Boca Juniors. Maradona, Palermo, Riquelme, Gago och Tevez har alla återvänt för att spela i den argentinska klubben ifrån Buenos Aires som fick sina färger efter Sveriges flagga. Man skulle nästan kunna säga att Boca Juniors är Argentinas IF Elfsborg.
Det där med hemvändare blir lite av en grej för mindre länder eller länder i andra världsdelar. “Hemvändarkraften” försvinner lite bland storklubbarna i Europa. Wayne Rooney vände visserligen hem till Everton, men det ser oftast inte ut på samma sätt som när allsvenska föreningar hämtar hem utlandsproffs.
En annan klubb som också lyckats få hem sina utländska exporter är norska Vålerenga. Mohammed Abdellaoue, Erik Hagen och Ronny Johnsen återvände alla till Oslo. Vålerenga har också fått hem spelare ifrån utlandet som inte har spelat i klubben tidigare. Likt Elfsborg fick David Elm och Martin Ericsson till Borås lyckades Vålerenga få hem exempelvis Steffen Iversen och Kjetil Rekdal.
I Norges Elfsborg finns supportern Mikkel Kjelstrup som gärna svarar på frågor om hemvändare. Jag skrattar till lite när han svarar på hur han såg på Steffen Iversen som vann guld ihop med Stefan Ishizaki i Vålerenga 2005.
– Steffen Iversen gjorde som sin legendariska pappa Odd och spelade några år i Vålerenga. Oerhört dyr anfallare som gjorde 11 mål innan han stack till Rosenborg. Han hann dock bli seriemästare och sjunga att Rosenborg är skit innan han stack till Rosenborg, berättar Mikkel.
– När man hämtar hem profilerade spelare så kan det vara lite delade känslor. Det är ofta bra förebilder för yngre spelare, men det kostar också mycket pengar. Jag vill inte veta vad Ronny Johnsen fick när han kom tillbaka till Vålerenga.
Vålerenga har haft många negativa upplevelser med hemvändare. Spelare som har varit dyra eller skadade. Mikkel har därför svårt att vara positiv kring det där med att profilerade spelare kommer hem.
– Finns det något positivt med att ta hem hemvändare? 9 av 10 spelare är kortsiktiga lösningar. Man säljer mer dräkter och man lockar lite mer folk till matcherna. Men ofta har de blivit skadade. När Mohammed Abdellaoue kom hem jublade alla, men sen förföljde skadorna honom och han lade av i höstas. Förhoppningsvis kan han användas i klubben.
Det finns självklart också hemvändare i Norge som har varit lyckosamma och Mikkel väljer ut en speciell. En Stefan Andreasson-kopia som såg till att Strömsgodset vann cupguld 2010 och ligaguld 2013.
– Jag skulle vilja nämna Jostein Flo. Han kom till Strömsgodset 1996 och spelade sedan fram till 2002 där han var en framstående spelare. Sedan dess har han jobbat i klubben som sportchef. Han sålde bland annat Martin Ödegaard till Real Madrid.
Min reaktion efter att ha fått snacka med Mikkel är att deras upplevelse inte var positiv. Det där med hemvändare kan verkligen vara något sentimentalt och jobbigt som också kan förstöra mycket. Sedan skrattar jag till igen, för Mikkel vill att en spelare ska komma hem.
– Jag skulle inte säga nej till Jörgen Horn. En äkta “Vålerenga-gutt”. Hur lång tid har han kvar i Elfsborg, frågar Mikkel och jag tvingas säga att Horn inte är omtyckt i Elfsborg.
– Norrmänn är dyra, säger han och skrattar.
Fotbollens utveckling har gett oss fler hemvändare
Med pengarnas ökade inflytande i fotbollen har världen förändrats för oss gulsvarta supportrar. Att prata hemvändare är något som är signifikativt för hur fotbollen i Sverige har sett ut under 2000-talet. Elfsborg och Allsvenskan skickade ut mycket färre spelare i Europa förr. Idag är det en transfercirkus där spelare byter klubbar oftare än Elfsborg släpper in baklängesmål.
– Det är inte mycket som har blivit till det bättre inom fotbollen idag. Pengarna har till och med gjort spelet sämre. De stora matcherna är inte lika roliga längre, säger Mikael Häggström när vi pratar om världsfotbollen.
Mikael Häggström har följt IF Elfsborg sedan sent 50-tal och är en välkänd statistiker och historiker i Borås. Han kan allt om svensk fotboll, alltifrån publiksiffror till matchresultat. Mikael har följt Elfsborg länge och var självklar för mig att kontakta när jag skulle efterforska kring det här med hemvändare i IF Elfsborg.
– Innan 2000-talet har Elfsborg bara haft två stycken hemvändare, vilket är Thomas Ahlström och Stefan Andreasson. Fotbollsvärlden har förändrats oerhört mycket de senaste åren, vilket säkert har påverkat det, berättar Mikael.
– Den främsta hemvändaren vid sidan av Anders Svensson är Thomas Ahlström. Thomas Ahlström kom hem 1982 efter sina år i grekiska Olympiakos. 1983 vann Ahlström den allsvenska skytteligan på 16 mål.
Med tanke på det Mikael berättar kan man konstatera att det det där med att Elfsborg är en förening som värvar hemvändare är något vi har byggt upp på 2000-talet. Stefan Andreasson verkar onekligen själv ha oerhört stor del i det.
Till årets säsong kommer Stefan Ishizaki hem efter dels ett äventyr i USA, men också efter några år i AIK. Att spelare återvänder till Elfsborg efter ha varit i en annan svensk klubb är oerhört ovanligt. På 2000-talet har vi Abbas Hassan som kom tillbaka efter några år i Norrköping, men annars är det väldigt sällsynt enligt Mikael Häggström.
– Det är faktiskt så att innan 00-talet har vi bara haft fyra spelare som återvänt efter ha spelat i ett annat svenskt lag. På 30-talet kom Erik Lager tillbaka efter en sejour i Redbergslid. På 40-talet kom Evert Grahn tillbaka efter en sejour i IFK Göteborg. På 60-talet återvände Rolf “Kinis” Johansson efter en sejour i Kinna och Jens Söderberg efter en sejour i Örgryte, berättar Mikael.
Denni Avdic gjorde många besvikna när han tränade med Elfsborg inför säsongen 2016 för att sedan skriva på för AIK. Något som blev bra med facit i hand. Denni är däremot inte ensam att välja bort Elfsborg efter han kom hem ifrån utlandet.
– När Ove Grahn kom hem efter sitt utlandsäventyr i Schweiz valde han att gå till Örgryte istället för Elfsborg. Det var lite olyckligt, framförallt för honom själv då det inte var helt bra för honom att bo i Göteborg. Det blev nog lite för mycket av det goda där, säger Mikael.
2010 försökte Elfsborg locka hem Tobias Linderoth till Borås. Då startades till och med en insamling hos sponsorer och supportrar. Guliganerna som förening var också tillfrågade att hjälpa till att få hem Tobias. Men Tobias valde att lägga skorna på hyllan istället för att komma hem till Elfsborg. I år kommer han stå vid vår tränarbänk i a-laget, men annars var Tobias en hemvändare som aldrig kom hem.
– Andra spelare som inte kom hem efter sina utlandsäventyr var Åke Hjalmarsson, Pär “Pära” Bengtsson och Lars Heineman. De två förstnämna spelade i Torino precis efter den tragiska flygolyckan 1949, säger Mikael.
Hur ser andra på vår strategi?
Martin Petersson är en kille jag har träffat via internet. Han är skribent på Fotbollskanalen och kan det mesta om Allsvenskan. Vi hör och ser varandra på Twitter för att sedan träffas då och då. Första gången jag träffade Martin intervjuade han mig om SLO-rollens betydelse efter ett SFSU-möte i Norrköping. Senast vi träffades fann vi varandra som de lite malplacerade personerna på Fotbollsgalans efterfest. Det blir plötsliga men ofta intressanta och naturliga möten.
Fotbollskanalen är en hemsida jag besöker mer än en gång per dag och just Martin har jag fått en stor respekt för. Han är ofta tidig med nyheter och han har förstått sig på det där med supporterkultur. Han kändes därför helt perfekt för att ge ett utifrånsperspektiv på hemvändare för mig. Därför mailade jag och frågade om Elfsborg är bäst på hemvändare.
– Svårt att rangordna exakt men Elfsborg är bland de bättre, absolut. Det finns ganska många allsvenska klubbar som mer eller mindre regelbundet lyckats knyta till sig hemvändare, men instinktivt tänker jag på två “hemvändartillfällen” som verkligen haft en stor påverkan på allsvenskan på 2000-talet. Det första: när Elfsborg värvade tillbaka Anders Svensson och Mathias Svensson 2005, då Borås Arena också stod klar och klubben gjorde en rejäl satsning som ledde fram till en sorts storhetstid. Det andra: när Malmö FF tog hem Markus Rosenberg 2014, vilket blev en början på deras framgångsrika tid sedan dess. Rätt hemvändare kan verkligen bli de där symbolerna som betyder så mycket mer än bara konkret kvalitet på fotbollsplanen.
Stefan Ishizaki och Samuel Holmén ser ut att vara de som ska bära Elfsborg under 2018. Tror du det är rätt väg att gå?
– Ishizaki presterade på en bra nivå i AIK förra året och Holmén är en klasspelare. Deras rutin kommer säkert vara nyttig för ett lag som Elfsborg, som ibland kan se ut att agera lite naivt och inte särskilt cyniskt eller tufft när det väl behövs. Ishizaki och Holmén har varit med förr och de vet vad som krävs, som man ofta tjatar om. Sen har jag svårt att säga vad man kan ha för förväntningar på Elfsborg 2018, men jag tror hur som helst inte att vi efter den kommande säsongen kommer att konstatera att “det sket sig för Elfsborg för att Ishizaki och Holmén inte levererade”.
Hur ser du på Elfsborgs strategi att ta hem spelare?
– Den är imponerande. De har lyckats bra med att få ihop kombinationen som består av att inte “stå i vägen” vid försäljningar och därefter hålla en bra och tät kontakt med “sina” spelare när de tillhör andra klubbar. Uppenbarligen har många spelare trivts bra i Elfsborgs miljö, eftersom så många har återvänt, och det är ju speciellt imponerande att man lyckats få tillbaka även spelare som i grunden inte är från Borås med omnejd. Det är tydligt att klubben har en strategi när det gäller hemvändare och att Lasse Nilsson när han kom tillbaka 2011 berättade att han och Stefan Andreasson hade kontakt ungefär en gång i månaden under Lasses utlandsår säger ju det mesta.
Vilka risker och problem tror du det finns med hemvändare?
– Det är klart att hemvändare ofta tar med sig en hög status in i klubben, vilket brukar innebära att de har en hög lön och dessutom finns det en känslomässig aspekt inblandad på ett annat sätt än vad som är fallet rent generellt med andra spelare. De sakerna är nog inte helt lätta att hantera i alla lägen. Man ska komma ihåg att hemvändare ofta är ganska gamla och det blir alltid en svår avvägning när det gäller äldre spelare vars utvecklingskurva pekar neråt – när ska klubben ge spelaren mindre speltid/lägre lön/inte erbjuda en förlängning på grund av att spelaren presterar sämre och har då spelaren själv insett att han måste acceptera en annorlunda roll? Som klubb behöver man vara förutseende och ha fingertoppskänsla där.
Varför lockar det att komma hem till Elfsborg?
Första gången jag kontaktar Sebastian Holmén är han på väg hem till Moskva efter en semester med sin familj. Sebastian har nyligen blivit pappa, vilket får mig att fundera lite, för jag är lika gammal. Jag tänker också på att att han antagligen har träffat sin bror Samuel som vände hem till Elfsborg i somras.
Jag har mött Sebastian som spelare, vilket jag stolt brukar berätta och skriva om. Sebastian brukar inte minnas någonting av när jag missade den där straffen på Christoffer Gatara. Han minns säkert inte heller att jag försökte stoppa honom ifrån att åka till Göteborg för att fira SM-guldet 2012.
När Sebastian sedan är på plats i Moskva hör han av sig på väg hem efter en träning.
– Moskva är grymt! Familjen trivs fantastiskt bra. Om laget klättrar lite i tabellen skulle allt vara perfekt, berättar Sebastian.
När Sebastian valde att gå till den tidigare säkerhetstjänsten KGBs Dinamo Moskva var det många som inte förstod valet. Laget låg i botten av högstaligan och åkte senare ur samma år. Men nu har laget nått högstaligan och Sebastian får spela mycket. Man spelar dock i botten av den ryska ligan.
– Jag trivs väldigt bra i Dynamo och min förhoppning är att kunna spela ytterligare några år ute i Europa innan jag kommer hem till Elfsborg, berättar Sebastian.
Sebastian verkar alltså trivas ute i Europa, vilket långt ifrån alla andra utlandsproffs har gjort. Men drömmen att återvända till Elfsborg finns alltid där i bakhuvudet som hos många andra gulsvarta exporter.
– Jag har stora förhoppningar om att flytta hem till Elfsborg, men det är inte bara mitt beslut. Jag hoppas det går att lösa när jag känner mig redo.
– Elfsborg har alltid varit föreningen i mitt hjärta. Jag kom till Elfsborg när jag var 14 år och innan dess gick jag på många matcher som jag kunde. Att avsluta karriären i Elfsborg är lite som att sluta cirkeln.
Nu är Sebastian ett väldigt speciellt exempel då banden till Elfsborg är oerhört starka. Men jag tror ändå Sebastian kan svara på frågan om varför vi likt Boca Juniors lyckas få hem alla våra utländska exporter.
– Jag tror att många får samma känsla som mig kring Elfsborg. Man får känslan av att det är en stor familj där man alltid känner sig hemma. Oavsett om man pratar med spelare, ledare, personal, sponsorer eller supportrar så känns vi som en familj.
Det familjära är återigen något som nämns och det går inte att sluta tänka på betydelsen av Stefan Andreasson och alla de som håller kontakt med våra utländska exporter. En dag kanske vi står där utan viktiga personer och då kan det bli problem för Elfsborg. Strategin med hemvändare bör i sig också innebära en del problem.
– För min egen del ser jag inga större problem. Visst, det innebär en del press men det är jag van att hantera som utlandsproffs. När jag är redo både sportsligt och ekonomiskt utomlands är det en press jag ska vara redo att hantera.
– För Elfsborgs del kan det alltid finnas en risk att man är för snäll mot hemvändare, men det anser jag inte har varit ett problem innan. Elfsborg är en elitförening och det krävs att man levererar när man tar på sig Elfsborgströjan.
Jag tackar Sebastian för svaren och han hyllar mitt initativ att starta en gulsvart hemsida. Jag blir lite glad av hans kommentar och inser mig själv drömma om den dag Sebastian kommer hem. På samma sätt som jag har drömt om Anders Svensson, Lasse Nilsson och Samuel Holmén.
Jag inser vad det familjära innebär för mig. Vi är en relativt stor förening, men ändå kan jag ha kontakt med ett fotbollsproffs i Moskva. En spelare som jag dessutom mött på planen och som jag har fått en låda öl ifrån. Närheten är unik och något som få andra föreningar på samma nivå kan konkurrera med.
Kan hemvändare bli för trygga?
Under två veckor går jag och tänker på det här med hemvändare. Först inser jag att jag inte riktigt vet vad jag ville ha ut av texten, men jag har förstått att Stefan Andreasson är oerhört viktig för att vi ska få hit hemvändare. Jag har också förstått att vi själva är de som mest bygger upp identiteten som en hemvändarklubb. Men vi har faktiskt lyckats här! Titta på Gustav Engvalls relation med IFK Göteborg eller hur det blev när Martin Ericsson valde Elfsborg före Blåvitt. Det där är ju något som måste irritera många blåvita supportrar.
För att problematisera så har jag noterat att Elfsborg ibland haft svårt att få perfekta avslut med våra stjärnor. Avslutet med Andreas Augustsson var kanske värst och vi har sett att kontraktsförlängningar med Svensson, Klarström och Nilsson blivit något det har snackats om i media. Jag frågar Stefan Andreasson om våra hemvändare kan bli för trygga?
– Det är en svår fråga, då ofta tränare har en stor makt i beslut gällande kontrakt. Vi jobbar alltid för att få till bra avslut men det är en balansgång med mycket. Det är också olika i varje specifikt fall, berättar Stefan.
– Vi kanske har haft spelare som har varit mer besvikna än spelare i andra lag, men jag vet faktiskt inte. För vår del ändras saker med tiden, exempelvis har vi en annan ekonomi idag jämfört med andra år. Det innebär också att vi tar olika beslut beroende på i vilket läge vi är i.
Tror du det kan bli en större smäll för Elfsborg än andra om en spelare väljer att inte vända hem till oss?
– Det kan det kanske bli. Men jag tycker inte att vi har varit där helt heller. Vi har inte heller haft något bosmanfall där vi misslyckats behålla en spelare som vi verkligen har velat ha kvar, berättar Stefan.
Med det ser jag positivt på framtiden och längtar efter den dagen Sebastian Holmén och Oscar Hiljemark kommer hem till Elfsborg. Jag kommer också alltid ranka Anders Svensson som en bättre hemvändare än Markus Rosenberg.
Glenn Holvik är 31 år gammal och var den som startade nummer8.se under 2018. Han är uppväxt i Hestrafors utanför Bollebygd och har Anders Svensson som husgud. Glenn har tidigare varit ordförande i Guliganerna.