Vi är många som längtar efter Elfsborg. Eftersom säsongen skjutits fram så passar vi på nummer8 att blicka bakåt på viktiga säsonger Elfsborg spelat. Vi börjar med 2005.
Det kändes i luften i Borås. Något nytt var på gång. Bredvid Ryavallen reste sig ett betongkomplex som skulle bli Elfsborgs nya hemmaplan. En stark trupp med många lokala spelare skulle på sommaren få tillökning av självaste Anders Svensson. Elfsborg skulle gå från att vara ett ointressant lag som kämpade i botten av tabellen till att bli ett av Sverige bästa fotbollslag de kommande tio åren. 2004 planerades satsningen. 2005 började operationen.
Redan sommaren 2004 började Elfsborg visa att klubben ville vara med i toppen. Ett ungt tränarpar hade efter en tuff start fått fart på laget. När säsongen i England avslutades började snacket. Anders Svensson vantrivdes i Southampton och skulle lämna. Kan vi få hem honom? Det är väl inte möjligt? Anders spelar ju i landslaget och har några säsonger i Premier League i ryggen.
Hur ska vi lyckas med det?
På något sätt gick det vägen och i februari hölls en presskonferens på Grand hotell där Anders Svensson presenterades som ny spelare. 4 juli skulle han göra sin första match. Senare blev även Mathias Svensson klar för en återkomst. Elfsborg och Borås visade muskler.
Med Svenssons på ingång höjdes fotbollsfebern i Borås och det var en taggad spelartrupp som i april åkte upp till Sundsvall för att spela allsvensk premiär. Det blev ett magplask. Jonas Wallerstedt och Mikael Dahlberg var för bra för den gulsvarta backlinjen och förlusten med 3-1 var ett faktum.
Besvikelsen i Sundsvall glömdes snabbt. I nästa omgång var det hemmapremiär och den moderna Borås arena skulle invigas. Efter besök av Lasse Brandeby, tal av kommunpampar, ballonghav och ett stort tifo blåstes matchen igång. Matchens enda mål kom efter en långboll som stannade till på konstgräset. Dick Last missbedömde och nyförvärvet från Kalmar FF Daniel Mobaeck gjorde inget misstag och kunde skicka in 1-0 som blev slutresultatet.
Resten av de inledande omgångarna blev ingen dans på rosor. Bortaförlust mot Helsingborg följdes upp av två raka förluster på hemmaplan mot Djurgården och sedan Landskrona. I den sistnämnda matchen lät tränare Magnus Haglund en ny talang göra allsvensk debut. Joakim Sjöhage från Målsryd blev inbytt. Sjöhages snabbhet och oberäknelighet skulle senare få publikens jubel många gånger om.
Elfsborg fick stopp på förlusterna. Den pålitlige målskytten Hasse Berggren fick rejäl utdelning och med vindsnabbe Sjöhage i startelvan öppnades nya ytor upp där Samuel Holmén och Daniel Alexandersson kunde komma på andravåg. Elfsborg vann eller spelade oavgjort i sju raka matcher och kilade stadigt fast sig i mitten av tabellen.
En extra minnesvärd match blev den mot Malmö på Borås arena. Den givna förstemålvakten Johan Wiland skadade sig och blev borta resten av säsongen men det var inte anledningen till att jag aldrig glömmer matchen. Detta blev Joakim Sjöhages stora show. I omgången innan hade han avgjort matchen mot Gefle sent. Fullpumpad av självförtroende och spelglädje sprang Sjöhage på allt mot Malmö. Efter fem minuter fick han bollen nere vid hörnflaggan. Lika enkelt som man kan säga Frick vände han bort Olof Persson med en snabb klack mellan benen och sprang sen i full fart mot mål. Skottet tog i stolpen men Hasse Berggren var som alltid på rätt plats och stötta i returen. Elfsborg vann matchen med 3–1. Sjöhages genombrott med finten på Persson som kronan på verket förblir ett av mina starkaste minnen från Borås arena.
Så kom då den 4 juli 2005. Alla elfsborgare vet vad det datumet har för betydelse. Förutsättningarna var perfekta. Folk hade lämnat Varberg för att vallfärda till Borås där det var högsommar. Arenan var utsåld till absolut sista plats. 17070 åskådare är idag publikrekordet på Borås arena, med en nu mer minskad kapacitet lär det dröja tills det slås. Anders Svensson startade centralt på mittfältet. Mathias Svensson startade som forward. Håkan Svensson startade som målvakt. Tre gånger Svensson gjorde alltså sina första matcher i samma match och störst fokus var givetvis på hemvändarna Anders och Mathias. Diskussionerna dagarna innan hade handlat om hur Magnus Haglund skulle formera sitt anfall. Hasse Berggren var i högform, stjärnskottet Sjöhage var allsvenskans mest spännande spelare och Mathias Svensson kom hem ville sätta avtryck direkt. Sällan har en debatt om hur ett lag ska formeras varit större i Borås. Den fina sviten fortsatte och Elfsborg vann med 1-0. Mathias Svensson blev matchens enda målskytt, Håkan Svensson räddade laget ett flertal gånger och Anders Svensson var stabil utan att glänsa. De gulsvarta supportrarna vädrade optimism och Elfsborg började nu nämnas som en trolig medaljkandidat.
Tre veckor senare kom magplasket. Elfsborg sprang in i väggen, fick motorstopp och punktering på en och samma gång. Assyriska kom till Borås och Hasan Cetinkaya, idag agent åt nästan hela landslaget fick dominera ute på planen. Mathias Svensson var inte alls tränad för match, Joakim Sjöhages självförtroende sjönk och Håkan Svensson tappade in en boll i mål på samma sätt som Peter Abrahamsson skulle göra mot Elfsborg fjorton år senare. Dessa var tyvärr inte de värsta bakslagen för Elfsborg den dagen. I andra halvlek klev Anders Svensson av med en skada som skulle hålla honom borta från spel i nästan två månader. Efter nio raka matcher utan förlust var Elfsborg nere på jorden igen, och efter att blivit överkörda mot Landskrona på bortaplan några omgångar senare stod det klart att laget inte på långa vägar var redo för en medaljstrid.
I september var Anders Svensson skadefri och hans återkomst satte stopp för lagets ojämna insatser. Håkan Svensson hade efter en utvisning mot IFK Göteborg fått sitta på bänken. Istället tog Abbas Hassan chansen mellan stolparna med bravur och visade att Elfsborg skulle komma att ha två bra målvakter redo för nästa säsong. Säsongens sista match blev en av de mest pinsamma i Elfsborg historia. Djurgården som redan bärgat sm-guldet vann med 8-1. Mer behöver inte skrivas om den matchen.
Elfsborg slutade 2005 på plats sju i allsvenskan som då hade fjorton lag. Magnus Haglund och hans assistent Peter Wettergren hade efter några svettiga säsonger klättrat i tabellen och byggt ett lag som höll en bra allsvensk klass. Nya spelare som Daniel Alexandersson och Daniel Mobaeck skulle senare spela viktiga roller när man året efter hamnade i en guldstrid men det var givetvis värvningarna av Anders och Mathias Svensson som visade att Elfsborg menade allvar med att utmana storstadslagen. Andreas Klarström, Joakim Alexandersson och Hasse Berggren lämnade efter säsongen klubben. Nya spelare anslöt i form av Andreas Augustsson och Stefan Ishizaki.
En ny arena, två hemvändare, en bra stomme och en ny taktik. Mer behövdes inte, 2006 vann Elfsborg sitt första sm-guld på 45 år och blev de kommande tio åren en av Sveriges största klubbar. Det var 2005 som blev startskottet för en ny storhetstid.
Håller på IF Elfsborg. Gillar VM-krönikor.