Igår skrev jag en uppmärksammad text om vad jag känner som aktiv supporter till IF Elfsborg. Jag anser vi är en vilsen förening med identitetskris som har skalat av alla känslor. I mångt och mycket anser jag att IF Elfsborg har blivit ett företag istället för den förening vi faktiskt är. Vad vill jag förändra?
Det är enkelt att gnälla på saker, eller att gnälla på folk som gnäller. I mångt och mycket gjorde jag båda delar igår, vilket skapade en del uppståndelse. Det bevisar också mycket av den negativa spiral vi befinner oss i, och hur negativa åsikter får större uppståndelse.

IF Elfsborg är idag inte det där topp 4-laget som alla har vant sig vid att vi är. Både nationell och lokal media har svårt att förhålla sig till det, och supportrar är helt i chock, nästintill paralyserade. För att ta vidare mitt gnäll har jag här några förslag på hur jag tycker man ska gå vidare efter dessa två brutala katastrofsäsonger.

Tyvärr lär en allt sämre ekonomi göra att alla förutsättningar redan har ritats om, vilket också kan göra åtgärderna här nedanför svåra att nå. Men för varje dag som går, så kommer saker bli svårare om vi bara fortsätter i samma hjulspår.

Sparka inte Thelin!
Nu är det inte en förändring att behålla en person, men folk riktar gärna sin ilska mot den som är huvudtränare när det blåser i ett fotbollslag. Supportrar ropar gärna efter tränares avgång, vilket vi inte är ensamma om. Så ser det ut överallt.

Vi har under två år haft tre olika ledarkonstellationer där Haglund, Mian och Thelin har styrt dessa skutor med mer eller mindre samma trupp. Utfallet har blivit ungefär likadant, med skillnaden att plus- och minusstatistiken ser lite annorlunda ut på målsidan. Resultatmässigt har det ungefär sett likadant ut, och framförallt har våra spelare sett lika uppgivna och usla ut.

Jag har svårt för den här övervärderingen som görs av vår just nu usla trupp, då jag tycker vi har en obalanserad trupp full av mjäkiga spelare.

Vi har en kultur i föreningen där mjäkighet premieras då det har blivit tydligare att folk som säger emot eller sticker ut gör fel. Spelare som Lasse Nilsson och Anders Svensson har lämnat ett enormt tomrum efter sig. Dessa personer sågs ofta som ett hot mot den mjäkiga kultur flera vill ha inom föreningen.

Thelin har sakta men säkert fått in sina egna spelare, men lever fortsatt kvar i ett arv. Där anser jag att Thelin kommer behöva tid för att genomföra en förändring, men han behöver också stöd av en bra ledarstab ihop med spelare som också tar ansvar. Gällande spelare anser jag bara att Ishi och Kevin är kapabla att ta ett större ansvar, vilket är två oerhört lösa trådar med tanke på åldern.

Att sparka Thelin innebär en ekonomisk gambling som är skadlig för IF Elfsborg i den kris vi just nu är inne i. Jag ser inte heller några glasklara alternativ som skulle vara så mycket bättre. Det är inte direkt att tränare står på kö för att träna IF Elfsborg. Speciellt inte om vi ger upp och sparkar varenda tränare.

Det långsiktiga sportsliga ansvaret kan också diskuteras. Är det rätt att inte ha en sportchef, utan helt förlita sig till en manager som tar ett stort långsiktigt ansvar? Just nu sätts alltid det långsiktiga ansvaret på den personen folk oftast ropar avgångskrav kring. För oavsett vem som är manager, så är det dit folk kommer rikta sin ilska när vi förlorar matcher.

Extern analys av vår verksamhetsstrategi
IF Elfsborgs största anledning till framgång är hur vi har fått hela bygden att stå bakom föreningen. Det har vi gjort genom ett hårt arbete där vi framförallt har skapat Sveriges starkaste sponsorsnätverk. Det har präglat hela vårt sätt att få in pengar och publik.

Ingen kan någonsin säga att detta arbete har varit dåligt, och det har ju faktiskt fungerat hyggligt trots sämre resultat på planen. Men hela strategin är uppbyggd på sportslig framgång som vi i dagsläget inte har. Det resulterar i att både publik och pengar riskerar att försvinna allt mer, vilket det redan har gjort.

Merparten av biljetterna som finns på Borås Arena är utdelade ihop med de olika sponsorspaketen, vilket också gör att publiksiffran och antal sålda biljetter diffar så mycket. Något som i grunden skapar det problemet vi har med annonseringen av publiksiffran, då det också är antalet sålda biljetter som är det som står skrivet som en nyckelsiffra i vårt avtal med Borås Stad gällande arenan.

Det är många om och men, men det är också enkelt att få likriktning och stå stilla om man bara jobbar på samma sätt som man har gjort i flera år. Att upprepa samma arbete innebär oftast att man når samma resultat samtidigt som andra föreningar når bättre resultat, vilket jag anser är den verklighet vi just nu lever i. För vår verklighet behöver inte betyda att vi bara blir sämre, men vi är ju bevisat mycket sämre än våra motståndare som antagligen också förbättrar sig.

Visionen har länge varit att vi ska vara den stora utmanaren till storstadsklubbarna, vilket vi lyckades väldigt bra med över en lång tid. Nu lyckas vi inte alls samtidigt som andra föreningar skjuter iväg ordentligt och skapar ett stort försprång gentemot oss. I tre raka år har vi tappat flera platser i näringskedjan, vilket går snabbt i fotbollens värld. Det skapar också andra förutsättningar, där det känns som vi bara rullar på i samma hjulspår.

Med Bosse Bank som ny ordförande sattes våra strategiska mål upp, och därefter har mål och strategi känts ganska statiska och oflexibla. Mycket tack vare goda resultat. Även i framgången var vi oflexibla, då vi under flera år var bättre än storstadslagen trots att vi hade det som mål. Att ha mål som man redan uppnått är också dåligt.

Jag tycker att dessa strategiska mål bör ses över, och för att inte vara hemmablind kan vi behöva extern hjälp. Något IF Elfsborg redan har tagit in i frågan gällande damfotboll.

Till nästa säsong kommer vi få in en ny försäljningschef och jag tycker det blir spännande om fördelning av fokus fortsatt blir detsamma. Kommer företagsmarknad ta så stor del att privatmarknad fortsatt skuffas undan?

Sluta regissera allt – det skalar bort känslor
Vi har gjort många saker rätt och det har också gärna gjort att vi gör samma sak igen. Det är liksom en del av den framgång vi hade. 2005-2016 överpresterade IF Elfsborg sett till våra normallår, vilket vi får äta upp idag. Som jag skrev ovan ger inte samma arbete samma resultat.

Personerna som sliter varje dag för att få in sponsorpengar får slita hårdare för en mindre peng och publiken får kämpa hårdare för att känna glädje och förhoppningar i den miljö vi just nu lever i. Det är tufft att vara Elfsborgare.

Jag kan känna att detta har inneburit att vi regisserar mer och skalar bort känslorna helt. Det är oerhört oroväckande då känslorna är det som gör IF Elfsborg unikt. Om det är något vår verksamhetsidé ska utgå ifrån så är det känslorna.

Vi har mer eller mindre slutat kommunciera med media, vilket antagligen också är ett led av att vi är oerhört oheta för tillfället. Det känns också som att en bristfällig relation med Borås Tidning bidrar till detta problem. Vi behöver Borås Tidning mer än Borås Tidning behöver oss, hur mycket det än svider för mig att skriva det. Det är fakta.

De få gånger vi intressenter till IF Elfsborg får läsa om vår förening så är det känslokalla och regisserade intervjuer där ledande personer gör allt man kan för att säga så mycket som möjligt genom att säga så lite som möjligt. Det blir allt som oftast snömos, vilket skapar mer frustration då frågetecken mer eller mindre bara läggs på hög.

Personerna som vill ha svar och inte får svar tappar då intresse, vilket gäller både media och supportrar. Folk tappar engagemang och vi blir oheta. När vi väl är på föreningsstämmor där frågor kan tas upp så regisseras även dessa stämmor med intervjuer och externa föreläsningar, vilket tar bort fokus ifrån de frågor som medlemmar vill ställa i dessa tider.

Att vara mediatränad är inget problem i sig, men jag tycker det har gått till överdrift. När vi dessutom har ärvt med oss en del arbete och rutiner ifrån en bättre tid, så blir det tydligare att vi blir sämre. Exempelvis klagades det mycket på hur hjältar som Andreas Klarström och Andreas Augustsson tackades av, vilket i år gjorde att vi stod där med ett helt regisserat och känslokallt avtackande av Emir Bajrami.

Ibland blir saker fel och det är en del av vara en förening som uppbringar känslor. Visst, vi kanske har blivit bra på att regissera bort bränder vilket också kan vara en styrka. Men det gör också att IF Elfsborg liknar ett företag mer än en förening, där utvecklingen går i samklang med den samhällsutveckling vi ser. Strävan efter perfektion gäller inte bara fotbollsföreningar och företag.

Sociala medier och nya tekniska ting förändrar världen. Häng med i den tiden. Låt folk prata och tycka saker! Gör så att supportrar som jag kan klaga och tycka saker. Ibland väljer man riktningar och då gäller det att prata ut om det. Kommunicera mera och kommunicera äkta. Ge BT, nummer8.se och Fotbollskanalen nyheter att skriva om! Säg att Blåvitt är skit eller Rosenberg är den fulaste spelaren vi har sett i Allsvenskan. Stick ut och var kaxiga, det kommer kanske inte alltid älskas av alla. Men det måste sluta vara ett mål att vara älskade av alla, för det gör oss bara tråkiga.

Skapa profiler och premiera kaxighet
Anders Svensson och Lasse Nilsson slutade, vilket gjorde att folk på stan inte känner till några spelare. Detta blir mer och mer tydligt hela tiden, framförallt när man pratar med unga boråsare. Några vet möjligtvis att Lundevall åkte dit för rattfylla, eller att Obasi har spelat Fotbolls-VM.

Den negativa sportsliga spiralen bidrar självklart här. Men när jag var 8-10 år var IF Elfsborg inte så himla bra, men jag kunde trots det knyta an till spelare som Hasse Berggren, Andreas Klarström, Lasse Nilsson, Johan Wiland och Andreas Drugge. Vad har gått fel? Varför är inte Rami Kaib eller Daniel Gustavsson coolast på varje skolgård i Borås?

Det är till stor del ett aktivt val, då vi valt att premiera mjäkighet, vilket jag redan har tagit upp. Jag kan också förstå att spelare är rädda för att göra fel, vilket är en del av kulturen mycket av mina två senaste inlägg har handlat om.

Jag tycker vi tydligare ska göra spelare som Joakim Nilsson, Per Frick och Frederik Holst till ledare och profiler. Med tiden behöver vi också låta spelare som Jesper Karlsson, Ibrahim Dresevic och Arian Kabashi leva ut sina egna jag. Jag tror vi skulle kunna få höra och läsa mycket som hade kunnat ena oss. Premiera kaxigheten, vi är för bövelen IF Elfsborg. Vi hade pannbandsligan. Vi är målglada. Vi är ett unikt fotbollslag ifrån en fotbollsstad.

Vinn matcher
Här är den punkt vi alla är överens om, men det är också den som får överlägset mest utrymme. Vi gräver oss fast i detta och kommer år efter år fram till att tränaren ska gå, som om det vore enda anledningen till att vi ska vinna matcher. För att vinna matcher krävs bra förutsättningar och då är publik, sponsorer och kultur viktigare än vem som tränar laget enligt mig.

För att vinna matcher tycker jag att vi behöver skaffa oss ett bättre självförtroende, där vi filar på våra uppspel så att vi kan få längre anfall för att kunna göra fler mål. Det blir klyschornas klyscha att ha det som åsikt. Men här har Magnus Haglund, Janne Mian och Jimmy Thelin alla haft problem, och där är spelarna enligt mig ett större problem.

Vi har en obalanserad trupp där ungefär 10 spelare bör försvinna och 3-5 spelare behöver komma in. Vi har ett tufft kontraktsläge och en allt sämre ekonomi som försvårar detta arbete.

Enda sättet att få in publik till nästa år är dock att få in nya spännande spelare där vi dessutom vinner matcher. Ett arbete som är svårt att påverka då det är lite som ett lotteri. Ett lotteri vi hanterade oerhört bra i 11 år. Antagligen hanterade vi det lotteriet bäst i Sverige.

Kommentera

kommentarer