Den 28 september 2008 möttes Kalmar FF och IF Elfsborg på Fredrikskans i en match som har blivit en av 2000-talets främsta titelmatcher. Där och då kunde uppstickare ifrån mindre städer gå hela vägen och vinna SM-guldet. Något som benämndes som Allsvenskans största signum.
11 år senare har tiden gått fort framåt och storstadslagen har börjat använda sina resurser på rätt sätt. Helt plötsligt spelades matchen där Marokhy Ndione presenterade sig för Allsvenskan.
I förra veckan skrev Noa Bachner en text som handlade om vår förening. Han skrev om vår förenings situation på samma sätt som jag gjorde under hela förra året. Han poängterade att vi hade gjort allt men lunkade vidare i vår medelmåttighet.
Samtidigt protesterade soffsittare på ViGule, Twitter och SvenskaFans om att tränaren borde avgå. Som om det var 2012 eller 2017. Som att tiden hade stått stilla och alla hade missat MFFs dominans eller Stockholmsfotbollens stora lyft. Sällan har jag applåderat en text så mycket, och sällan har jag varit så uppgiven i mitt supporterskap.
Under 2018 ägnade jag hela året till att skriva om vår förening – något jag hade ambition att fortsätta med under 2019. Men det har inte gått. För förutom en härlig månad där Levi och Cibicki dominerade så har det mesta varit sig likt. Vi har bara bytt ut Lundevalls fyllekörning mot en matchfixingsskandal. Och nej, det är inte mycket som har sett bra ut på planen. Men det är mer än spelet som inte riktigt lirar under 2018 eller 2019.
Kalmar FF och IF Elfsborg är två föreningar som på många sätt kan jämföras. Två lag ifrån mindre städer som har kunnat prestera bra på 2000-talet.
Men med den stora skillnaden att IF Elfsborg är en traditionsfylld förening med både fler titlar och supportrar. Ändå stod vi där med matchen där det mesta skulle jämföras, något som passade klickmedia perfekt. Vilket lag skulle haverera?
Sett till de minuter som spelades på Borås Arena är det svårt att utse en vinnare. För det var ingen bra match. Kalmar FF både maskade och filmade, samtidigt som IF Elfsborg fortsätter spela fult och bösa in mål på Per Frick-manér. Men på resultattavlan stod det 2-1 till IF Elfsborg när matchen var slut. Ett resultat som gav andrum.
Men resultatet gav inte bara andrum, Marokhy Ndiones mål gav också framtidstro. Boråsaren som en gång var för dålig för IF Elfsborg avslutade kyligare än Filippo Inzaghi i högform. Helt plötsligt exploderade Elfsborgsläktaren och Anders Hultin stod på innerplan samtidigt som Simon Strand satt på Roger Gröndahls axlar.
Mina kompisar och spelare firade ihop som om det var en hemmamatch 2008 igen. Förhoppningsvis gör det där målet så att vi kan se framåt och glömma dåtiden. För jag börjar bli ordentligt trött på griniga soffsupportrar som ska sätta agendan kring vår förening. Kan orden “Vi Tillsammans” äntligen lyfta? Är tiden med klyschor, bortskämdhet och grinighet förbi?
Glenn Holvik är 31 år gammal och var den som startade nummer8.se under 2018. Han är uppväxt i Hestrafors utanför Bollebygd och har Anders Svensson som husgud. Glenn har tidigare varit ordförande i Guliganerna.